Ljusstrålen

Käre Gud/Universum

Ge mig styrka när mina ben viker sig

Ge mig ork att resa mig igen.

Ge mig balans att sätta ner en fot framför den andra

Ge mig mod att fortsätta tro

Ge mig kraft så mitt hjärta orkar fortsätta slå

Ge mig hopp om en ljusare framtid

Ge mig tro på att kärleken segrar

Ge mig din hand och håll min..

om än bara för en stund.

❤️

Copyright © text Erika Andreasson

Förlåtelse..smaka på ordet. Ta det i din mun och förflytta det till hjärtat.

Jag vet att jag berört det tidigare men kan inte låta bli att fortsätta ventilera ämnet.

Det är trots allt ett ämne de flesta av oss upplever som svårt. Att säga förlåt och är inte detsamma som att verkligen mena det.

Att genom förlåtelse släppa ur all den smärta som ickeförlåtelsen orsakat är en befrielse bortom ord. Vad är det då som gör att vi inte förlåter kan man undra?

Egot är det enda som hindrar oss från att förlåta. Inget annat.

Prestige och stolthet är de ord egot lägger i vårt sinne som en markör för att ha sista ordet sagt i konflikter. Inte kan jag förlåta..Det är oförlåtligt osv..osv..

En som lärt mig mycket om förlåtelse i känslan är min Stefan Alldén. Han om någon har verkligen utforskat det i känslan. Så tack för de lärdomar du givit och ger mig.

Idag fick jag vara med om en vacker förlåtelse där en far kom från andra sidan till sin son. Det var tårar och fysiska smärtor som släppte taget på det mest kärleksfulla sätt. Jag förstod att det var hela avsikten med mötet mellan han, hans sambo och mig.

För är det något som inte blir löst här på jorden kommer vår ande från andra sidan att känna ett stort behov av att komma och förlåta.

För förlåtelse ger frid och öppnar upp för att känna kärlek igen.