Ljusstrålen

Hej!

Hoppas ni mår bra och inte stressar alltför mycket såhär innan jul!

Häromkvällen pratade jag och min lilla dotter om änglar precis innan sängdags. Vi har gjort det vid ett annat tillfälle innan. Nu ville hon prata om änglar igen och vi låg och fantiserade hur dom kunde se ut. Temat änglar var på tapeten och fantasierna hade precis börjat. Mamma, hur ser ängeln ut? Jag sa att färgen på den jättelika klänningen var gul och att håret var ljust och att vingarna var stora och vita. Då var det hennes tur och hon sa att ängeln var blå och blå i huden (lät som en alien?) Nästa ängel hon fantiserade om skiftade i flera olika färger allt från grönt till lila m.m. Vi pratade om namn på änglarna och jag nämnde ärkeänglarna: Mikael, Gabriel, Rafael. När vi gjorde om det på nytt med en ny klänning igen, frågade jag henne denna gång vad ängeln hette. Den heter Erika sa hon. Men det är ju mitt namn sa jag. I nästa andetag säger hon; men mamma jag vill att ängeln ska se ut som du med mörkt hår. Jag var inte riktigt förbered på det svaret hon hade och måste erkänna att jag smälte här!! Tyckte det var så gulligt sagt att jag blev lite tårögd måste jag säga!!

Oftast tänker man väl på änglar med ljust hår. Iallafall gör jag det, speciellt när det gäller kvinnliga änglar. Därför har jag hittat en kvinnlig ängel som inte enbart är mörkhårig utan också blå till min dotters ära.

Må så gott och glöm inte att “plocka russinen ur lussebullen” och njuta av tillvaron!

Kramar

Erika

Igår kom min son inspringandes och ropade mamma, mamma skynda dig och kom.
-Det är en jättefin fjäril därute. Ja, ja tänkte jag vad är det nu han har hittat. Ibland så har han ju visat en malfjäril som han är tycker är fin. Jag följde med honom ut och kollade och döm till min förvåning när jag fick se denna underbara fjäril som satt i våra blommor i trädgården. Det var ingen vanlig fjärilssort som jag sett förut, den här var helt klart annorlunda i teckningen. Den var helt sagolikt vacker med färger utöver det vanliga. Jag blev själv faschinerad över hur fin den var. Gustav såg nöjd ut när han såg min min och att jag tyckte den var såå fin.

Många gånger tror jag att vi inte att ser allt runtomkring för vi tar oss inte den tiden.
Gå ut och se dig omkring i naturen och försök att öppna upp ditt slumrande barnasinne. Att se, känna och bara lyssna på ljud i naturen och runtomkring gör att vi släpper vardagens stress och måsten för en stund. Kontakten med eget jag stärks också genom att vara för sig själv en stund. Barnen gör oftast detta naturligt men det kan även vi vuxna göra. Har man svårt att meditera ensam så varför inte gå ut en stund och gå i naturen. Det är väldigt stärkande och avkopplande för kropp och själ!

Må så gott och glöm inte att se till det lilla!

Kram

Erika