Du inre barn, så skör så sårbar men ack så vacker.
Vi möts igen till floder av tårar där smärtan ska frias.
Det är dags att bli fri från det förlutna, fri från skulden.
Kapa banden på den tunga ryggsäcken du bär på din lilla rygg.
Förlåt mig lilla du för att jag låtit dig lida.
Att jag inte visat dig all min kärlek du förtjänar, lilla flicka.
I föreningen av dig och mig blir vi hela så som det ska vara.
Låt oss hand i hand gå vägen vi är ämnade att vandra.
Tillsammans är vi starka..
Du och jag.

Copyright © Ljusstrålen